Det är svårt att förklara, varför det alltid blir sdom det blir. Kärleken har jag, det vet jag. Och det finns inte mycket som skulle kunna ta den ifrån mig. Jag vet det djupt inne i mig.
Det jag är rädd för är det där farliga, så fort jag ser en skymt av det börjar jag gråta istället för att ta tag i det. Förlåt, förlåt för att jag är sån, men det finns inte så mycket att göra, jag älskar dig, mer än någonting annat just nu.
lördag, maj 24, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar