När det rasar samman.

Även fast allt borde vara underbart känns ingenting rätt. Förut åkte jag och mamma och badade, jag ville så gärna ha med Linnea, men hon kunde inte. Vi får träffas i veckan istället. Veckan är fullbokad, jag är ensam hemma men har knappt någon tid.
Magen värker, inte av onda bakterier utan smärta som kommer ta tid tills den försvinner. Går det för fort är det någonting som är fel. Jag ska lösa det. Med de rätta orden ska jag framföra det som tynger mig mest i den här världen.