Det finns inte ett ord som kan beskriva hur jag känner. Helt ut- och invänd. Det är slut. 9 månader av kärlek är slut. Det kommer att rulla på och det var det rätta beslutet att ta.
Jag vet inte hur jag någonsin kommer klara av morgondagen. Det känns som om alla mina ansvar slängs i väggen och att jag skulle vilja kunna flytta fram morgondagen ett tag. Den är helt fel placerad, på alla sätt och vis. Jag vill inte gå till skolan men jag måste. Jag kommer inte kunna lägga på det där fejkade smilet som just imorgon kan förstöra min framtid och någonting jag verkligen vill. Jag vill inte låta det förstöra mig men jag måste hitta en lösning. En lösning som inte finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mimmilito, hang in there <3
Skicka en kommentar