lördag, augusti 09, 2008
Jag liksom föll över kanten
Jag gråter floder för att jag missade Winnerbäck igår. Hade jag varit frisk hade det blivit en av de mest fantastiska konserterna i mitt liv. Med tanke på nostalgin, känslorna och honom med stort H. Sedan två år tillbaka har Lasses musik betytt något av det mesta för mig, varenda litet ord ger dessa fantastiska meningar. Jag tänker inte klaga mer utan försöka än en gång, om det finns tid och pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar