Det känns som om jag har börjat bana ur. Är det så man säger? när ett tåg kör av rälsen? Jo jag tror det, bana ur.. det vill jag helst av allt undvika såklart. Men det känns som om alla olika kroppsdelar är självständiga för tillfället, hjärnan, hjärtat och resten av kroppen samarbetar inte på samma sätt längre. Det är en läskig känsla.
Jag vet att jag måste ta egna tag, och jag försöker, ska jag vara ärlig så känns det inte så jättehemskt längre, mest som en jobbig tanke. Jag klarar mig, det vet jag.
onsdag, november 12, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar