Where'd you go

Det finns en känsla jag gillar. En känsla fylld med nostalgi, sommardoft och svalkande värme. Den känslan har jag varje gång jag cyklar genom natten med en bra gammal låt i öronen någon gång på sommaren. Man nästan flyger fram, känner att vinden som slår emot de nakna benen faktiskt är varm och inte får huden att lyfta sig av kyla. Det finns ingenting förutom en själv som egentligen kan stoppa en. Skulle det hända någonting är det bara ens eget fel. Man har livet i sina händer.
Helst av allt vill jag bara fortsätta cykla, ta en tur ner till stan, kolla vad som händer. Åka till adolfsberg och kolla om någon är vaken. Dra till närmaste vatten, sitta på en brygga och doppa tårna i vattnet och bara vara helt ensam med tankarna man har flyger runt i huvudet.
Det ska jag göra någon gång, både med sällskap och utan.

Bara få göra någonting som verkar både underbart och skrämmande på samma gång.